Guckusko i Örebro län del 3

Guckusko (Cypripedium calceolus) i Örebro län del 3

Lars Asklund För att se tabeller och diagram >>>

I två tidigare artiklar i T-Veronikan (nr 2 och 3/2006) har Lars Asklund lämnat en översikt över guckuskons förekomst i Örebro län. Här följer nu den avslutande delen som berör den 25-åriga inventering av arten som han gjort i Vikers socken i Nora kommun i sydvästra Västmanland. Lars har alltså under ett kvartssekel följt ”alla kända” guckuskolokaler i socknen och fynduppgifter och statistik mm presenteras nu här i en sammanställning av arbetet. (En sammanfattning av denna presentation har även publicerats i Nora biologiska förenings årsrapport 2005).

Som jag skrev i del 1 har jag genom åren besökt många av Örebro läns guckuskolokaler utanför min hembygd i Nora men det är i Vikers socken som jag gjort mina årliga iakttagelser.

Allt började på allvar 1981. Året innan hade ett inventeringsprojekt för kärlväxterna i Nora kommun påbörjats med Nora biologiska förening som huvudman och med mig och Kjell Sundkvist som mest aktiva. (Norabiologerna har ju sedan 1966 som sin symbol eller ”logga” just guckuskon, tecknad av den sedan några år bortgångna konstnärinnan Soldanella Oyler). Vintern-våren 1981 var jag sjukskriven efter ett delvis fritt fall utför ett bergstup (faktiskt i samband med att jag sökte efter småormbunkar såsom svartbräken !). Under konvalescensens senare del kunde jag ta mig ut till förre stadsträdgårdsmästaren Ingvar Andersson som bodde i Lilla Älvhyttegården i Älvhytte by i Viker. Han var tidigare arbetskamrat till min far i Nora stads parker under 1950- och början av 1960-talet. Jag satt där hemma hos honom på min medhavda stöddyna och intervjuade, ja rentav ”pressade” honom på uppgifter om kärlväxtlokaler i Norabygden och kanske främst Viker. Han lämnade då en del tidigare förborgade uppgifter om guckuskolokaler i Älvhyttetrakten. Senare samma år, alltså 1981, var jag ute med Berit Ragné för att följa upp Ingvars guckuskouppgifter.

Så började det hela och så har det fortsatt - 25 år i rad! Ibland har jag varit ensam, ibland har jag haft någon följeslagare. Under senare år har min far Olle Asklund nästan alltid varit med mig på denna min återkommande runda; en återseendets glädjefyllda försommartur som jag längtar till under resten av året.

Innan vi lämnar Älvhytte by i denna inledande del återstår nu att påpeka att där finns eller har åtminstone funnits ytterligare en Cypripediumart representerad! Hos Ingvar Andersson, i hans trädgård, var drottningsko (Cypripedium reginae) inplanterad. Denna nordamerikanska släkting till vår guckusko har en vit- och rosafärgad blomma och jag tror att Ingvar kunde berätta att han fått den av sin gode vän Nils Hakelier. Min botanistbroder Kjell Sundkvist lär till och med ha fotograferat den så även om den inte längre skulle finnas kvar är den dokumenterad. Vi såg den båda på 1980-talet hos Ingvar. De flesta lokaluppgifterna med tillhörande information gavs alltså av Ingvar Andersson i mars 1981 med senare kompletteringar. Detaljer kring de sydligaste lokalerna fick jag av Tord Krey 1988.

Arten är känd i Älvhyttan sedan 1800-talet. Insamlingar i olika herbarier (Uppsala, Stockholm, Lund mfl): Carl Jonas Elgenstierna 1888, Erik Bore 1888, Gustaf Göthlin 1889 är de äldsta. Publicerad av Elgenstierna 1889 i en artikel i Botaniska notiser.
I Nora Stads och Bergslags Tidning finns en artikel 1895 om arten: ”Elfhyttan … På en skogsäng i trakten af byn blomstrar midsommartid den utomordentligt vackra Cypripedium calceolus, som här på platsen ej nämnes med sitt vanliga namn guckusko, utan bär det fula namnet svinmagar, af hvilket skäl ha vi ej erfarit.”
(Jämför i artikel 1 i avsnittet om de äldsta uppgifterna i länet – Rune Björklunds cykeltur till Älvhyttan). Arten har uppenbarligen funnits på flera platser i byn. H. Stålgård skriver 1953 i Nora Stads och Bergslags Tidning:
”Blommorna har varit föremål för så stort intresse, att det nu knappast finns ett enda exemplar kvar av den utsökta orkidé, guckusko, som i min barndom växte i täta flockar på ängen nära ovannämnda släktgård. Ingenting mera finns nu att hämta”. (Gården i fråga är Engelbrekt Perssons gård).

Sloghage i Älvhytte by. Domänreservat 1950 med namnet Blomsterängen. Naturreservat 1980; då omdöpt till Älvhytteängen. Hävdas i nutiden enligt skötselplan. Två dellokaler – norr och syd. Den norra ursprunglig (1 större och 2 mindre bestånd) enligt Ingvar Andersson. Bortgrävd en pingst men rötter finns kvar och växten återkommer allt eftersom. Den södra inplanterad på 1950-talet från en trädgård i Karlskoga dit den fordom skall ha tagits från Älvhyttan. I Karlskoga fanns ett bestånd om 50 ex. Detta delades i 5 delar vid ägarens avflyttning: 1 del planteras i Blomsterängen, övriga 4 delar vid Älvlången syd I-IV (se länge ned) – allt enligt Tord Krey.Under inventeringsperioden som mest 57 ex varav 37 blommande 1998. From 2003 har tyvärr ett av de mindre bestånden vid den norra förekomsten försvunnit utan synbar förändring på växtplatsen. 2006 är dessutom huvudförekomsten kraftigt reducerad. En uppgrävning (eftersom en mindre grop kunde iakttagas) låg först till hands att upprört förmoda. Sorkangrepp har senare istället av flera ansetts vara orsaken. Som framgår av diagrammet (fig. 1) har guckuskon haft en svagt ökande trend i reservatet men minskar nu.

Två dellokaler – norr (flera spridda bestånd) och syd (mer sammanhängande). Enligt Ingvar Andersson själv 1981 och enligt uppgift av Ingvar från dåvarande markägaren troligen inplanterad i området av en släkting till markägaren. 1984 är dock Ingvar mer tveksam till om en utplantering skett eller om ursprunglighet råder. Kjell Sundkvist fotograferar det södra beståndet 1970 – då blommar 30 ex där. Igenväxning och mer skugga efterhand. Röjning på lokalen 1994 men ej tillräckligt. Som mest ses 111 ex. 1989 varav 37 i blom. Diagrammet (fig. 2) visar på en svagt vikande trend och med stora skillnader mellan olika år; troligen pga att det är för skuggigt.

Ett bestånd känt nära hus i utkanten av tomtmark. Utgången ca 1983 enligt Maria Thuvander. Inga senare uppgifter kända. Jag har själv sökt efter den på 1980-talet utan framgång.

Enligt Ingvar Andersson 1981 först iakttagen på denna lokal av ”Christian Thomas” (troligen = Kristian Thomasén, född i Viker). Ursprungligen finns 4 ex men arten är borta i ca 15 år pga grävlinggryt på platsen. Ingvar själv tycks ha besökt arten vid ett flertal tillfällen genom åren. När Berit Ragné och jag kommer dit 1981 finner vi också 4 ex. År 1987 upptäcks några få ex skilda från huvudbeståndet. Som mest 28 ex varav 12 blommande 2005. (2006 blommar 16 ex). Lokalen har en tydligt ökande trend – se diagrammet (fig. 3).

Av allt att döma ett nyfynd när Berit Ragné och jag finner detta bestånd 1981. Ingvar Andersson känner ej till lokalen när han senare konsulteras utan menar att detta måste vara ett nyfynd. Som mest har jag noterat 22 ex 1990 varav 8 i blom. Diagrammet (fig. 4) visar på en tydligt vikande trend. Jag bedömer att ökad gräsväxt och möjligen viss uttorkning kan vara en förklaring.

Enligt Tord Krey utplanteras 4 femtedelar av en tuva (från en Karlskogaträdgård) i området vid Älvlångens södra del på 1950-talet (se lokal 1 ovan). En femtedel planteras på denna lokal som efterhand växer igen varför arten slutar blomma. De första inventeringsåren lyckas jag inte finna lokalen utan först 1988 blir jag visad till den rätta platsen av Krey som själv återfunnit växten 1982. Krey lyckas då få växtplatsen röjd varefter guckuskon åter börjar blomma. Efter ytterligare röjningar utvecklas förekomsten väl. År 2006 räknas 43 ex in av vilka 32 blommar. Som framgår av diagrammet (fig. 5) har lokalen en kraftigt ökande trend.

Den andra utplanteringen av 4 i området på 1950-talet (se föregående lokal). Ökad beskuggning efter hand har varit till nackdel för arten. En röjning sker för några år sedan på vilken guckuskon genast svarar med ökad blomning. Toppåret är 2005 med 19 ex varav 5 blommar. (1992 ses 8 blommande ex). Här ger diagrammet (fig. 6) en splittrad bild: En tydligt ökande trend av antalet ex. men vikande vad gäller blomning. Man ser dessutom effekterna av röjningen för några år sedan då blomningskurvan pekar uppåt igen. Måhända antalet blommor fortsätter att öka och definitivt vänder trendkurvan.

Inplanterad i trädgård från vägkant pga vägarbeten 1963 enligt markägaren Barbro H. Från början ett enda ex som genom åren utvecklas till ett mycket stort bestånd. Genom sorkangrepp 1985 nästan utplånad men återhämtar sig och utvecklas väl. Rekordåret 2004 ses ca 125 blommande ex. Diagrammet visar en ökande trend (fig. 7). Observera att några år i början av 1980-talet besöktes ej lokalen.

Inplanterad på 1920-talet i en trädgård där den tynar, flyttas och försvinner ca 1970 enligt Maria Thuvander.

En av 4 utplanteringar på 1950-talet (se lokal 6 ovan) enligt Tord Krey. Platsen är belägen relativt nära lokal 7 ovan. Guckuskon ses något år efter utplanteringen varefter den försvinner. Vid besök på platsen 1988 tillsammans med Krey ser vi inte till den. Då området röjts görs ett nytt besök 2006 utan resultat.

Enligt stugägaren Vidon Lindkvist skall dennes mor har berättat att guckuskon funnits nära torpet. Inga nutida fynduppgifter.

Som framgår av diagrammen har guckuskon i Viker under de gångna 26 åren haft en ökande trend på flertalet av sina växtlokaler. Det sammanfattande diagrammet (fig. 8), som exkluderar lokal 8 som ju är trädgårdsbaserad) visar också på detta.
Tabellen i fig. 9 ger max- och minsiffror för lokalerna. Avslutningsvis vill jag först tacka Kjell Sundkvist för synpunkter på manuskriptet och för alla gemensamma dagar genom åren i Floras tecken. Jag tackar också alla uppgiftslämnare och förmedlare, inte minst Åke Lindström för uppgifter ur databaser. Johan Rydell tackas för hjälp med utbredningskartan i de första avsnitten av artikelserien. Slutligen tackar jag min far Olle Asklund som varit min trogne följeslagare runt Älvlången. Till sist vill jag bara berätta att jag förstås har ambitionen att fortsätta följa guckuskons utveckling i Älvhyttetrakten även under kommande år.

Anonymus: Sällsynta växter i Nora bergslag.
Notis i Nora Stads och Bergslags Tidning 12/10 1895.

Binning, A. 1921: Bidrag till kännedomen om kärlväxtfloran i västra Västmanlands bergslag. Svensk Bot. Tidskr. 15.

Borgegård, S.-O. & Johansson, R. 1972: Ruderatplatsers igenväxning i Uskenområdet, Västmanland. Växtbiol. Inst., Uppsala.

The Svedberg – berömd kemist och framstående botanist.
Fauna och Flora 80.

Ekholm, E. 1978: Översiktlig naturinventering av Lindesbergs kommun.
Länsstyrelsen i Örebro län.

Elgenstierna, C. 1889: Några för Vestmanland nya växtlokaler. Bot. Notiser 1889.

Furuholm,L. , Nettelbladt, M. & Karlsson, B. 1973: Översiktlig naturinventering av Örebro kommun. Länsstyrelsen i Örebro län.

Gellerstedt, J.D. 1852: Nerikes flora. 2. upplagan, utgiven av C.O. Hamnström.

Helin, L. 1989: Floran på Gamla gården. Examensarbete vid jägmästarlinjen SLU. Institutionen för skoglig marklära, Umeå.

Iverus, J.E.D:son 1877: Beskrivning över Västmanlands fanerogamer och thallogamer.

Samuelsson, G. 1923: Växtlokaler från Västmanland I. Svensk Bot. Tidskr. 17.

Samzelius, A. 1760: Blomster Krants af De allmännaste och märkwärdaste wäxter hopflätader.

Samzelius, A. 1971: Flora Nericiensis. Manuskript 1758. Utgiven 1971 av S. Julin.

Segerström, A.L. 1923: Ett tillägg till kännedomen om kärlväxtfloran i västra Västmanlands bergslag. Svensk. Bot. Tidskr. 17.

Simensen, T. 1993: Inventering av guckusko i Hällefors kommun.
Examensarbete 1993:1, Skogsmästarskolan, Skinnskatteberg.

Stålgård, H. 1953: Älvhytte by genom tiderna. Nora Stads och Bergslags Tidnings julnummer 1953. (Omtryckt 1983 i Hembygdsföreningen Noraskogs skriftserie nr 11).

Ursberg, K. 1976: Översiktlig naturinventering av Hällefors kommun.
Länsstyrelsen i Örebro län.

Broddesson, E. 1910-1940-talet: uppgifter ur fältanteckningsböcker.
Förvarade hos Örebro läns botaniska sällskap. I avskrift resp. i digital databas hos Kjell Sundkvist, Nora. (Adekvata uppgifter om guckusko i allmänhet även införda i länsstyrelsens databas).

Ehrenbåge, Å. uå: Komplettering av artförteckning, bifogad uppsats om ruderatplatsers igenväxning i Uskenområdet Västmanland, utförd av Sven-Olof Borgegård och Ruben Johansson vid Växtbiologiska institutionen i Uppsala.

Uppgifter om guckusko ur databaser över växtlokaler hos länsstyrelsens i Örebro län (förmedlade av Åke Lindström).