Mistel och hällebräcka i Svenstorp, mellan Odensbacken och Kilsmo. 

Den 22 maj samlades vi hos Bo Hägerås i Svenstorp. Han bor i sydöstra delen av Närke, mellan Odensbacken och Kilsmo. Trakten är känd sedan länge för intressanta växter, hällebräcka på berghällarna, ett kärr med majviva och ängsnycklar. Inte lågt därifrån har vi naturreservatet Stockebäcksäng och en lokal med tistelsnyltrot. Här i Svenstorp har man nu funnit mistel i en lind, på en plats långt söder om de rika lokalerna i Kungsörstrakten.  

Bo Hägerås har ett vackert hus i en vacker och intressant miljö Vi traskade genast ut i omgivningarna ledda av Bo. Skogen var rik på lövträd och hasselbuskar. Där kunde vi se hur vildsvinen bökade om i markvegetationen. 
  
Vi gick ut på den öppna betesmarken. I de släta berghällarnas sprickor växte jordreva. Torrbacksväxten knölsmörblomma krävde lite djupare jord för sina rötter. Här visar Ove upp en planta med den arttypiska knölen.  Intressantaste växten på hällarna var dock hällebräckan Saxifraga osloensis. Några tyckte att den såg ut som en liten mandelblomma, och visst är det så. De tillhör båda släktet bräckor med det vetenskapliga namnet Saxifraga. En liten svårighet med hällebräckan är att den kan synas mycket lik den vanligare grusbräckan och svår att skilja från den. 
Om vi lyfte blicken uppåt såg vi lavar på trädstammarna. Här visar Michael på slånlav Evernia prunastri. På ett annat träd visade Michael oss på krushättemossa,  Ulota crispa Men märkligast av allt var när Bo kunde förevisa en liten mistelplanta på en lindgren.
Slånlav Evernia prunastri. Vrider man på grenarna så ser man den typiskt vita undersidan. Björn och Gunilla går i närkamp med Krushättemossan.  Misteln rönte berättigad uppmärksamhet. 
Det blev en skön kaffestund runt ett stort gammalt kvarnhjul i Bo Hägerås trädgård.  Dagen avslutades med att vi letade oss bort till ett kärr och spanade efter majviva, en i landskapet försvinnande art. Här fanns den förr, men nu kunde den inte återfinnas. Vi tog en vilande pratstund på en av de många lågorna i skogen (Elisabet, Gunilla, Bo, Björn). Sedan var det dags att tacka Bo för ett trevligt besök i hans hemmamarker. 

Till startsidan