Söndagen den 1 juni samlades vi i naturreservatet Herrfallsäng. Har man lite tur med vädret är där alltid vackert och intressant på något sätt, året om.  Och vi hade tur. Solsken och lagom värme. Vi var 22 personer som gick en runda genom lövängen och efter kaffepausen gjorde en del av gruppen en sväng genom lövlunden och hagarna i väster.

I lövlundens skugga växte täta bestånd av underviol och skogsbingel. Där fann vi också tibastbuskar, tvåblad, skavfräken, skärmstarr och kärrfibbla. Ute i det nyröjda kärret växte axag, gräsull och blommande plantor av majviva och tätört. Ängsnycklarna kunde vi inte se. De är senare.

Två av "sevärdheterna" i ängen var redan överblommade, St. Persnycklarna och kungsängsliljorna. Det var blomster i gult som dominerade den här dagen, smörbollar, svinrot och sommarfibbla. Backrutan hade spridit sig i ängen men var ännu i knopp.

Men visst fanns det andra kulörer i ängen, blå jungfrulin, vit mandelblom och den lite oansenliga gulgröna månlåsbräken.

Fyndet av månlåsbräken gjorde oss upphetsade. Medan vi spanade efter ormtunga i en kärrkant hojtade Ove plösligt till oss. Uppe i torrängen pekade han på marken och vi kastade oss försiktigt ner på knäna, ivriga som barnungar, eller rättare sagt som ivriga botanister. Vi fann fler och fler av den lilla trevliga ormbunksväxten och kunde nu konstatera att den fanns på två dellokaler i reservatet.

Vi spanar här försiktigt efter den lilla ormtungan i kärrkanten. Den hade knappt börjat bilda sporsamlingar ("ormtungan").

Men när vi fick signal om låsbräken föll vi kvickt ned på knä bland gråfibblor, jungfrulin, svartkämpar och vildlin mm.

Några dagar senare gjordes en noggrannare räkning av beståndet. Minst 150 plantor av Månlåsbräken, Botrychium lunaria fanns på en yta av 20 x 40 m.

Till startsidan