Minnesord Inga Hedgren.

  Vår Inga har lämnat oss alldeles för tidigt. Hon blev sjuk just när hon äntligen fått möjlighet att arbeta med det hon brann för – Örebros herbarium. Alla tusentals belägg ska registreras för att lätt vara tillgängliga för framtida forskning. Inte en enkel uppgift, med bland annat tolkning av gamla handstilar och namnteckningar, som dock Inga genom idogt arbete lärt sig. Inga var navet i vårt arbete i herbariet. När jag besökte henne på sjukhuset var hon mindre orolig för sin egen situation än för hur vi ska kunna komma igång med registreringen - en fråga som blir svår att lösa är jag rädd. Hon var även i övrigt mycket betydelsefull för vårt sällskap, som sekreterare i många år och en engagerad idéspruta.

  Självklart var hon också en aktiv deltagare i våra exkursioner.  Otaliga är timmarna då vi i ur och skur vandrat, krupit och tittat på både vanliga och ovanliga växter i närområdet såväl som på andra ställen i landet.

 Inga hade också ett varmt hjärta och visade alltid stor omsorg om allt och alla, angelägen om att alla skulle kunna vara med. Hon bad mig också ringa den och den för att tala om hur mycket hon uppskattade dem, men sen sa hon att hon skulle skriva. Om hon orkade vet jag inte, men nu vet ni alla.

 Jag kommer förutom diskussionerna vid herbariemötena, växttittandet på exkursionerna också sakna vår sms- och mms-konversation. Hade vi någon fin växt eller vy, så gick ett mms. Oj vad tomt det blir!

 En speciell, unik, engagerad och varm Inga har lämnat oss.

 Hon lämnar ett stort tomrum efter sig men också många ljusa minnen.

 Mina varma tankar går också till Ingas dotter Linda och barnbarnet Marina

Blomstervännen Elisabet